Bett…

Hej kära läsare. Jag tänkte skriva lite om bett grundat på personliga erfarenheter och uppfattningar.

Mina elever får snabbt erfara att jag fokuserar väldigt mycket på kontakten med hästens mun, ryttarens handställning, följsamhet och teknik.

För att kunna lösgöra en häst behöver den våga söka stöd i bettet, ryttaren ska då erbjuda en trygg kontakt, det är inte alltid så lätt, eftersom det kräver att ryttaren måste ha balans för att kunna rida med en ”oberoende hand”.
Ju ”snällare” bett man har i munnen på hästen ju mer förlåtande är hästen om ryttaren råkar störa den lite i munnen men tex en glappande tygel eller att man inte har perfekt hand (som ytterst få har). Det betyder att det ställer mycket högre krav på ryttarens hand att rida med ett skarpt bett. Man måste då alltså vara extremt skicklig och väldigt följsam. (något som tyvärr inte brukar sammanfatta de ryttare som rider med skarpa bett)

Vad är ett skarpt bett?

Hävstång:
Det skarpaste man kan rida på är när man har någon form av hävstång på bettet. Då blir det ett starkt tryck på hästens tunga, laner och även nackstycket på tränset. När man rider på kandar har man ju dubbla bett, varav det ena är en stång med hävstång. Kandar skall man använda i de högre dressyrklasserna när hästen går för väldigt små hjälper. Stången på ett kandar ska inte falla igenom mer än 30° vid inverkan. Man ska inte rida med en spänd stångtygel, den kan vara sträckt men enbart inverka vid förhållning. Man har också en kedja under hakan på hästen som hindrar stången att falla igenom. Man bör ha ett skydd runt kedjan som skyddar hästens känsliga haka.

Ju längre skänklar man har på bettet ju skarpare är det.

Andra skarpa varianter:
Det finns en uppsjö av olika slags hävstångsbett med kedja under hakan men även tex pessoa bett där skänklarna istället är ringar och olika steg. Det finns tusentals olika varianter, jag har själv inte koll på en bråkdel av dem och det är jag nästan glad för. Det verkar helt enkelt som vi glömt att hästens mun är av kött och blod och är extremt känslig…

Smala bett:
Ju smalare bett man har ju skarpare är det. (dvs ställer högre krav på ryttarens hand) Det beror helt enkelt på att bettets yta mot mungipan är mindre. Trycket blir hårdare, vassare och skarpare.
Det var ett tag ”mode” på smala bett när alla tandläkare rekommenderade det.. Men jag tror inte de har utbildat så många hästar även om jag har respekt för deras kunnande angående tänder.

Argumentet var- liten plats i munnen. Visst kan det vara så, olika hästar har olika anatomi och vissa hästar behöver ett något smalare bett. Men ska man också veta att man behöver rida med en extremt känslig och följsam hand något som få ryttare klarar av.

Korta bett:
Det som även rekommenderades var korta bett, dvs att det inte skulle sticka ut något på sidorna för att bettet skulle ligga still i munnen. Återigen undrar jag hur mycket dessa tandläkare har ridit för att ge en sådan rekommendation. Vad händer i vänster mungipa när ryttaren tar ett ledande tygeltag med höger tygel??? Jo -hästen får ett ordentligt tryck i vänster mungipa och vill det sig illa blir den även nypt.
Bettet bör alltså sticka ut lite på varje sida, då menar jag inte att det ska vara en halvmeter långt men det ska finnas lite plats. Bettet ligger still i munnen när hästen är nöjd och söker stöd och ryttaren rider med en följsam hand…

Små/stora ringar:
Med små ringar får man också en något skarpare effekt av varje tygeltag. Stora ringar är alltså att föredra.
Det kan finnas olika former, fasta osv.Så länge de är stora kan man testa sig fram vad hästen trivs bäst med.

Två eller tredelat?
Generellt brukar tredelat ligga något mer ergonomiskt i munnen, men jag skulle säga att det inte spelar jättestor roll så länge bettet inte är för smalt. Där kan man återigen testa sig fram vad hästen trivs bäst med.

Unghäst
Den oförstörda unghästen är såååå känslig i sin mun. Det jag vill lära unghästen så tidigt som möjligt är att vågar söka stöd på bettet. Därför vill jag ha ett så snällt bett det bara går. Jag väljer då gärna ett lite tjockare tredelat bett med stora ringar. Har min unghäst världens minsta lilla mun får jag välja ett smalare, men kanske lindar det med latexbandage. Om unghästen från början lär sig att knäppa av för att undvika kontakten kommer det att försvåra allt, enligt mig kommer man inte till någon ridning innan hästen vågar söka stöd. Så snällt bett som det går är en tumregel.

Gummibett
Gummibett ska vara extra snällt, det är bara ett problem. Det blir små rispor i bettet om hästen tuggar som kan skava i mungipan, det samlas även bakterier i de små risporna. Men mitt råd är där att testa sig fram, din häst kanske fungerar allra bäst på ett gummibett och inte tuggar sönder det. Men min erfarenhet är ändå att de allra flesta hästar fungerar med ett vanligt tränsbett, lite tjockare, stora ringar två eller tredelat.

Jag får inte stopp- måste betsla upp…
Har man en extremt het häst så kan man känna att det enda sättet är att betsla upp. Jag kan förstå känslan. Men lösningen är kortsiktig och gynnar varken din ridning eller din hästs förhållande till bettet.

Jag skulle ställa mig frågan varför lyder inte hästen en förhållande hjälp? Vad springer den ifrån?
Ta tag i grundproblemet! Sen om man verkligen behöver man betsla upp ibland – gör det med måtta! Är hästen galet het på hoppbanan, stor som ett hus och du liten som en ärta, skulle kanske inte jag tävla den innan gas och broms funkar men om du verkligen måste rida på ett skarpare i vissa situationer så betsla upp då men träna hemma med vanligt tränsbett och lär hästen att vänta på dig och kanalisera sin energi och bli lösgjord. Rätt typ av kontakt är väldigt svårt att få (typ omöjligt) med ett skarpt bett. Enligt mig är det mer ryttar-relaterat än häst-relaterat att betsla upp… Återigen quickfix eller lära sig rida…

Slutligen
När jag var på tyska Bundeschampionat och såg världens bästa unghästar och beridare rida i september såg jag INGEN rida dessa unghästar på smala skarpa bett med små ringar… som man gör i Sverige. Treåriga hingstar inför fulla läktare med publik gick med förtroende för sina ryttare som visade hur hästarna kunde söka sig fram på bettet. Zügel auf dem hand kauen lassen.. Dvs hästen tuggar tygeln ur handen på ryttaren när ryttaren erbjuder längre hals och överlinje och visar att hästen är korrekt utbildad och har förtroende med bibehållet påskjut. Fantastiskt att se. Vi behöver alltså inte skarpa bett utan snarare lära oss att rida. :-)

/ Karolina

Annonser

Graman igen

Läste just nu en blogg där gramantygeln är ämnet. Vad säger ni, ökar även trenden hos er i era ridhus att gramanen syns allt oftare? Jag måste nog tyvärr säga att jag märkt en ökning de senaste åren…

http://www.hippson.se/blogs/astr1d/vad-hande-4.htm

>>> Liza

Stjärnorna på Strömsholm

I veckan var det clinic på Srömsholm med Jens Fredricson o kändisar som varit med på stjärnornas hoppning i Globen. Jag kunde inte vara där själv, men mina två praktikanter (Olivia Hansson o Isabella Söderström) var inbjudna då de söker till Hippologen i år, samt Malin Jansson som kommit in på ridsport gymnasiet. Det hade varit en kul clinic med en som vanligt mycket engagerad o inspirerande Jens. Man vill alltid hem o rida direkt när man lyssnat på Jens! Läs mer om clinicen genom att klicka på länken under bilderna.

På bilderna ser ni Jens Fredricson o Musse Hasselvall med ”min” fina häst Independece ”Ragge”, f. -06 e. Indoctro – Cortez. Finare skolhäst får man leta efter. Han hamnade på Strömsholm då Mats bytte in honom mot en annan häst. Mats Samuelsson är uppfödare till Ragge men den blev tyvärr bara 160 cm i mkh. Därav red jag in honom, visade på rådgivande bedömning samt treårstest med dubbeldiplom! O sen kvalade jag honom till fyraårschampionat. Tyvärr vart han skadad på sommarbetet o gick aldrig hoppchampionatet. Ja, resten är också historia o nu glädjer han nog många elever på Strömsholm!

image

image

image

image

Jag lånade bilderna från Hippson.

http://www.hippson.se/artikelarkivet/hoppning/stjarnspackad-clinic-pa-stromsholm.htm

>>> Liza

Tre små busar lösa

image

Här är några bilder på våra tre-åringar. Från v. Bella Donna JG, e. Don Primero – Weltman, Revolt JG, e. Fetcher N – Grannus, och Rebell JG, e. New Balance – Robin Z.

De fick först lösgaloppera o sen red jag lite. Hoppas jag hinner få ordning på dem alla tre inför tre-års testet. De är verkligen tre helt olika individer och jättefina allihop :) Optimalt hade ju varit om de varit insuttna före jul, men nu hann vi inte det. Löshoppning känns iaf säker. Rebell hoppade lätt 1.25 i veckan som gick, Bella blir bättre för varje gång och visar självförtroende. Revolt hinner vi nog inte få upp i tillräcklig kondis, men han är en gummiboll!

image

image

>>> Liza

Längtar redan tillbaka – Final World Cup 2013

image

Hittade en bild jag lyckades fånga på Jens o Lunatic, sista omgången i världscupen. Undra hur det känns att rida in i ett fullsatt Scandinavium? De avslutade med en grym sista runda. Alla andra hästar såg trötta ut, medans Lunatic bara såg bättre ut! Måste kännas som att flyga över hindrena, så han kan stretcha denna lilla häst! Fantastiskt kul att få uppleva detta från nära håll :)

>>> Liza

Tävlingsrapport

Cajsa var toppenpigg o tyckte det var mkt spännande med framridningen o alla hästar. Hon har mkt härlig inställning o väl inne på banan kändes det plätt lätt o jättekul!! Nu behöver vi komma ut o lufta vingarna, närmast blir nog tävling på grannklubben Upk.

Elevrna i JHSF-laget var superduktiga de med o hamnade på en andra plats av elva lag i första omgången av div lll!! Flera fina individuella starter för Jälla hästsportförening fick vi oxå se under dagen :) Upk vann – Grattis till dem med ;)

image

F.v., Elin Tibell – Skywalker, Isabella Söderström – Peak Throphy, Jelena Maric – Cortina och Emily Backström – Rizzo K.
Grattis igen tjejer!!!

Tävlingsdag!

Jag laddar upp i solen m en kaffe, ska snart gå o tränsa Cajsa o rida ner till Jällas ridhus. Idag arrangerar vi (Jälla hästsportförening) Div. III, omgång l i hoppning. Flera elever ska rida o i lag! Ska bli jättekul o vädret är helt strålande!
Återkommer m rapport när dagen är över o håll tummarna för Cajsa o mig i tävlingsdebuten :)

Kram Liza

Banhoppning med fyra-åring

Nu har jag kommit lite längre i utbildningen med Cajsa. Hon är så rolig att jobba med o hindrerna kommer så naturligt. Vi har hoppat alla möjliga hinder nu med olika underställ, bara kombination kvar att hoppa igenom.

Här på filmen hoppar vi en Pay and Jumpbana på ca 80-90 cm. Hon hoppar runt o härligt med mkt bra självförtroende. Nästa helg, den 21 april ska hon debutera på hemmaplan. Undra hur framhoppningen ska gå :)

// Liza