Hej. Tänkte reflektera lite kring skolor och förklara sen hur man kan tänka när man rider dem.
I många fall när jag träffar en ny elev så frågar jag lite hur ryttaren upplever och styrkor och svagheter hos sig själv och hästen. Jag får ofta höra ”vi har problem
med högerslutorna” eller liknande. Det är väldigt ofta iallafall att just slutor nämns som en svårighet eller någonslags referens på hur ekipaget brukar träna.
I många av fallen förstår jag varför det blir problem med slutor när jag ser ekipaget visa lite övergångar i alla gångarter och allt som oftast är problemen där. Det känns som att det råder en fixering vid öppnor och slutor men ingen riktigt förstår vad det är för rörelse. Kanske handlar det om prestige inte vet jag. Eller att man helt enkelt inte vet hur man tränar lösgörande övningar innan man är redo att samla hästen. Att ridlärare och tränare har för dålig fantasi kanske eller att man är för fokuserad på tävling.
Det jag vet däremot är att det inte är några konstigheter att rida skolor om du kan rida hästen i balans på en 10 m volt. Att den är korrekt böjd och spårar. I öppnan/slutan/ förvända slutan är enda skillnaden att du rider den böjningen men längs en bestämd linje.
Det betyder att har du problem med ”slutan” är det inte slutan som är problemet utan att hästen inte är lösgjord och rakriktad. Då det där skon klämmer. Skolor är SAMLANDE rörelser, det är inget man ägnar sig åt innan hästen är lösgjord och rakriktad. Man kan rida svaga varianter i lösgörande syfte men då kallar man det för något annat, (bogen in, tagen bakdel -att göra det kan däremot vara väldigt effektivt.)
Viktigt att förstå är att man inte rider en rörelse som ett självändamål. Målet är att rörelsen ska göra hästen ännu mer genomsläpplig- det ska leda till att hästen blir bättre! Är inte så fallet är man fel ute och måste backa bandet.
Rid inte skolor innan hästen är lösgjord och kan spåra på en volt! Det är så mycket mer värt att rida en häst i balans, lösgjord än att harva i ”skänkelvikningssluta” med spänd rygg och krampaktig ryttare. Bara för att kunna säga att man rider skolor… suck och stön.
När du går in i skolan ska allt vara ”klart” den ska flyta för att du har förberett hästen och att det helt enkelt är enkelt för både dig och hästen att utföra. Väl i skolan kan man däremot påverka tempot och/eller formen, utan att tappa balans, böjning eller linjen- då däremot kan man nå ökad genomsläpplighet!
Jag är alltså inte emot skolor, de är fantastiskt bra rörelser som man kan använda i rakriktande och samlande syfte och jag använder dem mycket i olika variationer. Men jag är emot att träna samlande rörelser istället för att lägga energi på lösgjordhet, och ryttarens inverkan som då inte leder till annat än spänning. Det är det ”enkla” som är svårt -att lösgöra sin häst- att få övergångar och tempoväxlingar att flyta – att hästen är eftergiven i båda sidor, men när det fungerar så har man inga problem med skolor – I promise…
Men om vi utgår från att du lösgjort din häst, den går med påskjut från bakbenen till ett förtroendefullt stöd, över ryggen. Den har frustat (helst) och du kan enkelt rida ut eller in bogen, bestämma formen och rida tempoväxlingar och övergångar utan spänningar så är du redo för att rida skolor. :-) Då är det bara att köra.
Hur rider jag då en öppna?
Jo- Ett bra sätt är att inleda med en volt på 10m och sen fortsätta längs spåret.
I volten ställer jag först sen böjer jag hästen. Innertygel ställer (och ger efter) och visar vägen (leder vid behov) Innerskänkel aktiverar inner bakben som ska vinklas och bära vikt (anledningen till att rörelsen är samlande). Den driver hästen till kontakten på yttertygel som då kan förhålla vid behov. Ytterskänkel ansvarar för påskjutet från ytter bakben. Yttertygel visar vägen och placerar ytterfram, reglerar samlingsgrad och halsböjning. I öppnan /på volten gör du halvhalten på yttertygel (samverkar med innerskänkel) Vid halvhalten vinklas innerbak och bär mer vikt. Det är alltså graden av böjning som gör rörelsen samlande.
Det är alltså exakt samma hjälpgivning som i öppnan, men jag måste visa vägen att vi nu ska rakt fram ur volten- yttertygel visar vägen med ett ledande tygeltag (vid behov) och ryttarens vikt förklarar vart hästen ska. Ingen tygelhjälp får tränga eller ”hålla emot” eller fastna någonstans. Ryttaren måste här känna vilka hjälper som ska ”underhålla” öppnan. Förhoppningsvis kan du vara ganska tyst och eftergiven genom hela rörelsen eftersom du fixade böjningen i volten och sitter i jämnvikt med din vikt i rörelseriktningen. Men ju kvickare du är med små små impulser så att du kan vara så eftergiven som möjligt -ju större chans har du att öka genomsläppligheten i rörelsen. Det ska kännas som ett rinnande vatten. När det fungerar vill jag lämna väggen och rida på fria linjer.
Kan hästen inte spåra på 10 m volt är den inte redo för en öppna. basta.
Vad gör man då?
JO- då tycker jag att man går till volten- en större kanske 17-20 m och hittar balansen. Man gör övergångar och tempoväxlingar där och kollar att man kan rida ut bogen med bibehållen ställning tills man kan minska volten med bibehållen balans. Sen kan man rida bogen in längs långsidan (dvs svag öppna) gå in i volter ofta och rid ut bogen (yttertygel leder ut bogen medan inner tygel ansvara för bibehållen ställning). Byt varv ofta. Rid tempoväxlingar i den svaga öppnan och rid gärna lätt! Vi vill ha mycket rygg. Med tygelhjälper placerar du framdelen med skänkelhälper driver du bakbenen.
Hur rider jag en sluta?
Slutan rider jag med liknande hjälpgivning som i öppnan. Men jag kan inte nog poängtera här vikten av att placera FRAMDELEN. Ofta är många ryttare för fokuserade på att rida bakdelen åt sidan och har missat hur man styr frambenen… Då får man den klassiska skänkelvikningsslutan utan böjning.
Det är återigen samma visa att böjningen måste fungera och att hästen ska vara i balans där reglerbar i tempo och form. Så jag rider volten exakt som inför öppnan. Sen fortsätter vi ut från volten på spåret. Vi börjar då såklart att placera framdelen. Nu ska hästens panna vara rakt fram, den ska vara parallell med kortsidan- likaså hästens bringa!!!! Hästens framben ska peka rakt fram mot kortsidan. Hästen är jämt böjd i kroppen efter en 10 m volt. I övrigt är det samma hjälpgivning som i öppnan men ryttaren måste vara ganska fokuserad på att placera framdelen rätt! Inte på sniskan!
Innerskänkel aktiverar innerbak och driver in i yttertygel som placerar ytterfram, reglerar halsböjning och gör halvhalter vid behov (samlar med innerskänkel) Innertygel ställer, ger efter och leder vid behov (placerar innerfram) Ytterskänkel aktiverar påskjut på ytterbakben. Ingen större skillnad från voltens hjälpgivning men allt måste vara i ordning och ryttaren måste ha klart för sig hur man placerar hästen rätt här och sen kan rida slutan och vara eftergiven i kroppen.
Snurrar det till sig här- samma som i öppnan- gå tillbaka till större volt- rid bogen ut och in- rid svaga slutor kanske bara inåtställd och antydan till tagen bakdel.. in och ut ur volt, tempoväxlingar med bibehållen ställning och balans.
Gå från det lätta till det svåra och ha alltid i huvudet att det är flytet, balansen och genomsläppligheten vi är ute efter! Backa bandet och gör det ”lätta” riktigt bra!
Fråga om något var oklart :-) Lycka till!
Karolina
Hästtjejer 