Det där med övergångar…

När jag träffar en ny elev, eller en befintlig checkar jag alltid av övergångarna först. Varför detta tjat om övergångar??? Jo- de säger allt.

Hur svarar hästen framåtdrivande hjälp? Hur är ryttarens drivteknik och timing? Hur svarar hästen på förhållande hjälp? Hur är ryttarens hand/ teknik/timing? Stör ryttaren hästen ryggverksamhet? Spänner hästen sig/försvarar sig?

Här finns ofta utrymme för förbättring i ryttarens inverkan att ”lära” hästen att den inte behöver försvara sig och bibehålla avspänning men öka sin lyhördhet.

Jag lägger stor vikt vid att ryttaren kan rida först harmoniska övergångar mellan skritt- trav- skritt. Trav-galopp-trav utan spänning. Det låter väl enkelt???

Ja-det ska det vara. Men det kräver att ryttaren lärt sig en hel del teknik, balans och följsamhet.

Jag skiljer på lösgörande och samlande övergångar.

De lösgörande ägnar vi oss åt i början av passet – tills det att hästen är lösgjord (givetvis andra lösgörande övningar också). Därefter samlande övergångar/övningar/rörelser.

Vad är då en lösgörande respektive samlande övergång?

Jo- en lösgörande övergång är pratar vi arbets och  zmellan gångarter, hästen ska vara avspänd i sin rygg utan samling. Tex mellanskritt till arbetstrav och vise versa, arbetstrav- arbetsgalopp osv. Detta ska alltså ske utan spänning- utan ”hoppsa steg” utan att hästen spänner sig eller ändrar sin takt. Övergången ska resultera i att hästen blir mer lösgjord- söker med stöd(suger) och ökar sin naturliga bjudning. Det kan kräva upprepade övergångar för att uppnå detta.😊

Innan lösgörande övergångar fungerar så gör jag inga samlande övergångar. Samlande övergångar är mellan tex galopp skritt (från galopp ner till skritt) eller mellan samlade gångarter. En samlande övergång ska hästens bakbens leder vinklas in under kroppen och bära vikt.

Varför? Jo den självklara anledningen att hästen ska vara lösgjord innan jag samlar den. Och varför är det så? Jo hästen måste ha ett utvecklat påskjut (bakbenen skjuter på framåt under hästens kropp) innan de kan samlas (vinklas och bära vikt). Detta är ren fysiologi. Dvs inte jag som hittat på.

Att följa denna röda tråd (utbildningsskalan) är en trygghet och faktiskt inte särskilt svårt att förstå när man väl förstår hur hästen fungerar. Men det kräver att du som ryttare arbetar med dig själv, balans, koordination, följsamhet, timing.

Lycka till alla ambitiösa ryttare därute!

Djur, barn och anknytning…

Som nybliven mamma har jag grottat ner min i böcker och artiklar om barn. Som jag gärna gör i olika ämnen dom intresserar mig. Jag har nu läst en del om anknytningsteorin. Diverse sömnmetoder, inlärd hjälplöshet etc. Jag kan inte låta bli att dra paralleller med djur.

Det jag funderar på nu är tex anknytning. Spädbarnet lär sig tillit av en eller flera anknytningspersoner om man svarar på deras behov. Ju mer trygghet och lyhördhet och bemötande efter barnets behov ju tryggare blir barnet och vågar knyta an till lättare på sikt till fler personer och blir ”tåligare” för påfrestningar. Typ så enl anknytningsteorin om jag nu har fattat det hela rätt.

Lite sådär upplever jag även relationen häst-människa. En häst med ett djupt förtroende för en människa, som lärt sig att människor är snälla- hjälper mig och visar vägen när jag blir rädd, skapar rutiner och trygghet. Har en varm attityd och skapar en bra arbetsmiljö men är trygga konsekventa ledare. Ja det blir en trygg häst. Det blir en ”säker” häst. Men det handlar om tid och närvaro, vad behöver den här hästen för att bli trygg?

Vi har ju de ”snälla” hästarna och de ”besvärliga”. Frågan är då vad vi uppfattar som snällt. Det kan vara en häst som lärt sig av sin mamma tillit till människor och därefter varit i ”goda händer” och blivit mycket hanterad.

Men det kan också vara en häst som givit upp. Som har lärt sig genom sina upplevelser att det inte är någon idé att visa sina känslor eller försvara sig. Lite som ett mobboffer. Jag skulle vilja säga att vissa hästar är mer benägna att falla in i ”inlärd hjälplöshet” pga att sitt fogliga lynne. Jag tror vi alla har sett sådana hästar, där blicken är tom men de går som robotar. Trakasserade genom nötande ridning och/eller för hästen oförklarliga bestraffningar. Arbetsglädjen är long gone, om den ens någonsin fanns. ”Snäll häst” skulle den någonsin opponera sig är den ju helt klart ”lat” ”dum” eller ”uppkäftig”.

Det kan tyckas vara en konstig parallell med spädbarn och hästar… Det är INTE detsamma som att jag vill behandla hästar som människor eller tror att vi fungerar på samma sätt.

Men just begreppet ”inlärd hjälplöshet” kan du lära både ett spädbarn, en hund, en häst och säkert även andra djur. Det finns forskning som stödjer detta. När man vägrar spädbarnet närhet för att de ska ”lära sig” att somna själv- eller lära sig att ingen hjälper mig när jag vill ha närhet så jag håller mina känslor inombords istället. Barnet blir tyst och ”snällt”- läs inåtvänd.

Man har tillochmed gjort hemska studier på hundar och elstötar. En grupp hundar fick vara i en bur och utsattes för elstötar. En annan grupp kunde ta sig ur buren. När hundarna som inte kunde värja sig från stötarna sattes i en annan bur där de lätt kunde gå därifrån satt de kvar  och gnydde tyst och tog emot smärtan. De hade lärt sig ”inlärd hjälplöshet” det är ingen idé att försöka ens.

Precis samma sak som händer när ett barn mobbas. Först kanske man försvarar sig, sen ger man upp och bara tar emot all skit. Man blir inåtvänd och förlorar tillit till människor.

Lyckligtvis fungerar det positivt åt andra hållet. 😊

Lite om hjälpgivningen… Hur, när, varför?

Det är ju såhär att när vi lärt oss att inverka med hjälperna för sig, dvs gas (skänkel) broms (förhållning) ska vi sedan samverka med hjälperna och kombinera dem i olika konstellationer. För att inte börja med dumheter och förvirra hästen bör vi veta lite hur det fungerar, hur varje hjälp påverkar hästen och vad vi är ute efter. Vår hjälpgivning är ju vårt språk med hästen och vi behöver då själva veta vad det är vi vill säga och på vilket sätt vi vill ”prata” med hästen.

Några fakta:

framåtdrivande skänkel säger till bakbenen att gå framåt.

förhållande tygelhjälp inverkar på hästens laner i munnen och bromsar hästen.

sidförande skänkelhjälp får samma sidas bakben att flyttas bort från skänkel. Sidförande skänkel samarbetar med ledande/förhållande/reglerande tygelhjälp. Ryttaren behöver placera hästens framdel för att flytta bakdel

på böjt spår samarbetar diagonala hjälper.

På rakt spår samsidiga hjälper.

vändande hjälper är vikthjälp, ytterskänkel (driver ytter bakben) ledande inner tygel ( flyttar bogpartiet)

ledande tygeltag flyttar hästens framdel.

Några vanliga fel:

-En förhållning som är för långsam kortar hästens hals och bromsar hästens bakben. Dvs hindrar hästens bakbensaktivitet och stjälper hästens balans.

(Vad göra istället? En förhållning ska vara som en impuls och omedelbart ge efter. Dvs ryttarens hand and mot bettet. Upprepade impulser från lätt tryck och sen öka i styrka med eftergifter tills det att hästen lydit hjälpen. Upprepa till det att hästen lyder en lätt förhållning.)

-trängande tygeltag låser hästens yttersida (om det är yttertygeln) och hindrar ytterframben att komma runt i tex en sväng och stör därför hästens balans.

(ledande tygel flyttar hästens framdel, inget annat. Följer inte hästen ledande Tygeltag behöver man tex reglera ställning och halsböjning med yttertygel. Sen förklara att det ledande tygeltaget mjuknar och är elastiskt när hästen följer. När hästen är lydig kommer de ledande tygeltaget knappt synas. Viktigt här är att handen aldrig går bakåt, då bromsar man bakben… Ett ledande Tygeltag går inåt-framåt, dvs visar vägen för framdelen och ger efter.)

-långsam/otajmad/klämmande skänkel

En klämmande skänkel/ben får hästen att spänna sig och bromsa. Klämmet hamnar över hästens revben och hästen vill instinktivt ”hålla emot”. Samma effekt får en skänkel som är långsam och gnidig. Ofta får en klämmig/långsam skänkel med sig andra fel som ett tungt säte och allmänt spänd okoordinerad Ryttarkropp.

vilket får hästen att bromsa ännu mer och tappa balansen.

(Skänkeln ska driva med impulser. Kvickt och i steg precis som den förhållande hjälpen. Dvs alltid först lätt för att sen öka i styrka tills önskad reaktion. Viktigt att veta att man ska driva på det bakben som ska lyfta när man ”aktiverar” bara då kan hästen svara direkt. Det kan den inte när bakbenet är i marken. Det innebär att jag driver växelvis höger-vänster i skritt. I lättridning sitter på rätt sittben så jag driver på ytterbak om jag inte vill aktivera innerbak (tex skänkelvikning på volt) då sätter man sig på ”fel” ben. I galopp driver jag också växelvis beroende på vilket bakben jag vill aktivera.

om jag renodlar skänkeln är det alltid båda skänklar samtidigt.)

– förhållande säte/korsverkan innan hästen är lösgjord

jag ser ofta att ryttare gärna vill inverka med sätet i alla förhållningar och övergångar neråt. Innan hästen är lösgjord och arbetar genom sin rygg är denna inverkan förödande och gör förutom att det stör ryggen även ofta ryttarens hand seg och långsam och framkallar då helt fel reaktioner i tex en övergång. =sänkt rygg, kort hals och bromsade bakben. Innan ryggen är lösgjord kommer all korsverkan från ryttaren leda till att häste n spänner sin rygg… I lösgörande övergångar som tex galopp till trav är det helt förödande att sitta mot ryggen då hästen verkligen måste komma upp över ryggenr att hitta sin balans.

(Istället ska ryttaren försöka vara så lätt i sätet det är möjligt under den lösgörande fasen. Lättridning i balans, gärna lätt sits i galoppen. I lösgörande övergångar störa så lite som möjligt med sätet. Tex kan man rida lätt hela vägen in i skritten till första steg och från galopp till trav fokusera på att slappna av och istället visa vägen för hästen. När man är med i rörelsen tänker även handen åt rätt håll dvs mot bettet. Hästen skall alltså svara för en förhållning i munnen och få omedelbar eftergift så att halsen förblir lång och kan användas som balansgång i övergången. Då kan bakbenen träda in under kroppen i övergången. Jag vill dock poängtera att ryttaren inte ska vara hösäck utan i balans med tyngdpunkten i stigbyglarna

-Luta sig bakåt

En ryttare som sitter i bakvikt får följande följdfel:

-ineffektivt säte (kan inte inverka med korset eftersom sätet aldrig ger efter utan sitter med konstant korsverkan)

-för långa tyglar, gör att handen blir långsam på att ge efter. Ryttarens hjälpgivning blir seg och för långsam.

– balansen i tyglarna, ryttaren kan inte rida med en oberoende hand. Armarna följer kroppens rör(else och sviktar bakåt i munnen på hästen istället för framåt. Bakbenen bromsas då i varje steg.

Det är alltså ett allvarligt fel att sitta i bakvikt..

( ryttaren ska sitta i lodrät sits. Rida med händerna framför sig. Inverka med impulser. Förfina sina hjälper. Kunna ge efter i sätet för att när hästen är lösgjord i ryggen kunna förhålla med sätet på rätt sätt – också genom impuls och omedelbar eftergift. Leda framdelen och driva sitvärtes eller framåt på bakben som ska lyfta. Ställa hästens nacke utan att påverka någon annan del av hästens kropp.)

Detta är ju inte helt enkelt. Men det vi som ryttare ska sträva efter. Hela tiden arbeta med sigsjälv. Sin egen balans sits och inverkan.

Skänkelvikning – hur och varför?

OM skänkelvikning utförs rätt är det en otroligt bra och nyttig övning. Men det är faktiskt en svår övning som kräver koordination och timing av ryttaren. 

För hästen är övningen lösgörande då den korsar sina bennoch då stretchar både bogar och höfter. 

Skänkelvikning innehåller ingen böjning, hästen ska vara rak i kroppen och endast ställd i nacken. Det är ofta där det brister- ryttaren måste placera bogar och bakdel så att hästen är rak men ändå visa vägen vart hästen ska.

För det första måste man då veta hur man flyttar bogpartiet… Ofta försöker ryttaren med trängande tyglar och skänklar flytta hästens framdel. Det är fel. Det är ett ledande Tygeltag  som flyttar hästens bog. För att hästen ska kunna följa det ledande tygeltaget spelar det stor roll vad resten av kroppen har för sig… Tex om halsen är böjd eller bakdelen i Kina. Så först måste ryttaren kunna se till att hästen är rak och bjuder till båda tyglar. 

T Den yttre tygeln reglerar ställningen. Halsen ska vara helt rak i en skänkelvikning! Sen ska ryttarens ledande Tygeltag reglera bogens placering och skänkeln/ skänklarna bestämma hur mycket tvärning /bjudning man vill ha.

Själv tycker jag det är väldigt bra att flytta ett par steg tex mellan kvartslinjen och spåret för att verkligen känna att hästen är rak och behåller takt och tempo. Efter det rida längre linjer. Mycket tvärning så att hästen är  parallell med väggen. På så sätt får jag stenkoll på bogar och bakdel.

Skänkelvikning på volt är också väldigt bra men krävande för ryttaren. Här krävs mycket tvärning- att ryttaren verkligen kan leda in bogen och sen direkt visa vägen med yttertygel. Jag lägger inte så mycket vikt vid ställning utan mer vid att hästen verkligen är rak och tvärar mycket. 2-3 steg räcker när man är på volten, sen direkt ur. 

Arbete med skänkelvikning är effektivt att varva med att länga steglängden och även varva med bommar. Då strechar man åt sidan, fram och upp med benen.

Om man lyckats med sina skänkelvikningar blir hästen lösgjort och bättre än innan. Blir hästen spänd av arbetet har man helt enkelt inte gjort rätt och kanske behöver mer hjälp och öva i skritt. 

Ballerina

Vår lilla stjärna! Vi är så glada för vår bebis ”Ballerina”. Söt som socker och röra sig kan hon också. ❤️ Furstenball – JJ Ray ban – DDay

 

Ryttarens och hästens utbildningsskala

Den röda tråden i all häst och ryttarutbildning. Så här kommer en reminder!

Jag har i bloggen skrivit genomförligt om varje punkt i hästens utb skala. Det handlar ju om att förstå innebörden och hur man tillämpar den kort och långsiktigt. I ridhandboken kan man också läsa om varje punkt.

Angående ryttaren så är det ju där man måste börja… Hur kan vi kräva något av en annan individ som vi inte först kräver av oss själva? 

Ryttaren

1 sits/position

2 balans

3 följsamhet

4 koordination

5 inverkan

6 ryttarkänsla
Hästen

1. Takt

2. Lösgjordhet

3. Kontakt/stöd

4 schvung 

5. Rakriktning

6. Samling

Sadelångest

Nu efter min en tid efter barnafödande har jag och mitt stackars bäcken vågat mig upp på hästryggen igen. Helt fantastiskt! Som jag saknat att rida…

Vårt sto har ju nyligen fölat så hon ska försiktigt igång och min valack Wille ska rehab-ridas. Tog en check på sadlarna och det var ingen höjdare. Fölstoet har ändrat i sin kropp och koppjärnet stämmer inte längre i vinkel och det är för lite plats vid manken. 

På Wille är vinkeln också fel. Båda två har sadlar där man kan byta koppjärn. Bara ett problem – koppjärnen är V-formade….

Det fungerar igentligen bara på unghästar som har den formen. Dvs som ett V över manke och bogblad. När hästen växer och musklas breddas bogar och manken utvecklas. Man behöver då en brantare vinkel på koppjärnet men mer plats o höjd OCH sidled vid manken. Sadeln får alltså inte ligga an mot manken!!!! Jätteviktigt! 

Koppjärnet behöver alltså vara U format för att ge plats för manken och följa samma vinkel som hästens bogblad! Ju bredare bogar- ju brantare vinkel samtidigt som det ska finnas vidd i sidled för manken. Det måste alltså vara ett uppochned vänt U. Inte ett V…

Ett v format koppjärn kan nog bara passa en häst med extremt smala bogar som saknar manke…. Så varför i hela friden gör sadeltillverare v formade koppjärn i vareviga sadel???

Nu ska jag i allafall få min kompis Sophia som är hovslagare och en hejare på att smida att göra om mina koppjärn anpassade efter hästarnas vinklar. Vi får se om vi lyckas med detta! 

Att mäta över hästens manke och bogar är inte svårt. Bara att böja till en ståltråd och forma över manke och bredaste stället över bogen. Bogbladet rör sig uppåt -bakåt. Det betyder att för vid vinkel gör att bogbladet inte kommer upp och för smal vinkel gör att det inte kommer bak! Det måste alltså vara exakt rätt vinkel för att bogbladet ska kunna passera uppåt bakåt under sadeln. 

(Testa att lyfta fram ett framben och känna hur långt bak bogbladet går!)

Här är en snabb-koll man kan göra med sin sadel:

1. Tre fingrar uppåt och i sidled från manken(!)

2. Bogbladets vinkel – koppjärnets vinkel

3. Kanalvidd- greppa runt hästens ryggrad -ta den andra handen och se hur många fingrar, är det tre, fyra eller kanske fem? Lika många fingrar ska få plats i kanalen.

4. Balans – vart hamnar djupaste punkten? Den ska vara i djupaste punkten på hästens rygg. Dvs strax bakom manken.

5. Stropparnas placering- ska hamna naturligt bakom frambenen där hästen är smalast- annars kommer gjorden dra sadeln dit…

6. Sadeln längd- se vart håren från virveln och håren från magen möts, dra ett streck rakt upp, bakom strecket får inte sadeln vara!

7. I rörelse-ligger sadeln still? Faktum är att den får svikta något med hästen men inte röra sig för mycket så den slår i ryggen. 

8. Rakhet. Kolla stoppning och att sadeln inte är sned. Ställ dig bakom hästen och titta.

9. Bossornas anläggningsyta. Lägg en hand på sadeln och känn längs Bossan med handens ovansida hur trycket är mot hästen. Är det jämn anläggningsyta eller ”släpper” den någonstans?

Dessa grejer är enkelt att kolla själv. Det är vår skyldighet. Men givetvis bör man anlita utbildade sadelprovare. Hör efter rekommendationer – vissa är duktiga hantverkare med sadlar men kanske sämre att prova ut efter hästen. Vissa vill sälja ett specifikt märke… 

En dyr sadel behöver inte vara bättre om man tex har fel vinkel skadar den lika mycket som en billig. Som hästägare /ansvarig för häst får man försöka läsa på och lära sig grunder.

Fel sadlar är orsaken till många skador även om det inte alltid är uppenbart. Tex kissing spines och problem med SI leden är många gånger orsakat av sadel eller ridning. 

Vad är schvung och hur får man till det?

Hej läsare! Jag fick en fråga här på bloggen angående Schvung. Alltså punkt 4 i utbildningsskalan.

Vad är schvung och hur arbetar man med den?

Schvung utvecklas genom de tre första stegen dvs takt-lösgjordhet-kontakt. Eller är ett resultat av de punkterna.

När musklerna är syresatta med blod och påskjutet är utvecklat, hästen arbetar bakifrån och fram genom ryggen, börjar hästen svikta mer och mer i sina leder. Vi kan då arbeta med den här ”svikten”/schvungen ytterligare och utveckla ännu mer schvung.

Ett bra sätt att utveckla schvung är att leka med steglängd kombinerat med lite sidvärtes. En övning jag tycker är bra är tex att rida sex långa- fyra korta travsteg och sen variera med sex korta -fyra långa etc.

Om hästen är ”färdig” för att arbetad med schvungen blir den ännu bättre av lek med steglängd. Jag vill också här variera formen. Får jag mer schvung av en djupare form?  Ska jag rida mer fram? Får jag ingen schvung behöver jag lösgöra mer och få med ryggen.

Det är alltså en förutsättning! Utan rygg, ingen schvung eller samling. När hästen rör sig med schvung vilar den lite på steget och i galoppen blir det ett tydligt svävmoment. Hästen rör då ryggen mjukt och blir lättare att sitta på. Väldigt härligt helt enkelt!

Inspiration Fidertanz

Kolla in beridarens drivteknik i galoppslutan. Han driver växelvis hela tiden på det bakben som ska lyfta. Timing!

Värm upp rätt inför tävling!

Ofta hör jag av mina elever att de tycker det är lite svårt hur man ska tänka på uppvärmningen på tävling. Ofta är man nervös och blir lite som ” en humla i en burk”. Rider runt planlöst utan mål och mening.

Så här är lite tips. 

Din häst kanske blir pigg spänd och stark på banan? Eller kanske ”dör den”? I båda fall handlar det om spänning. 

Vi vill alltså komma till avspänning så snabbt som möjligt för att undvika detta. Som vi vet är hästar vanedjur som blir trygga av rutiner och situationer de känner igen. Därför bör man värma upp på samma sätt som man gör hemma med ett system.

Då gäller det såklart att även ha ett system hemma… De första 20 minutrarna skall vara lösgörande arbete. En tumregel är att först arbeta hästen i skritt sen trav sen galopp.

Har jag en väldigt nervös häst så lägger jag mycket tid och energi på skritten. Skritt-halt-skritt tills hästen blir avspänd och fokuserad på mig. Kanske lite sidvärtes eller vad som passar min häst. Sen travjogg, blir hästen spänd vill jag direkt gå ner i skritt igen och hitta mental balans. Har jag en häst som blir lösgjord av att galoppera travar jag inte så länge utan lägger in galopp tidigt. Målet är att göra hästen avspänd och trygg så snart som möjligt precis som hemma. Det bästa är alltså att göra övningar som hästen känner igen. Så att den blir trygg i ett system, en rutin. 

Då blir även du som ryttare trygg. Sen får man givetvis känna av dagsformen och anpassa lite. Så om du är sen och har 10 min på dig… Börja exakt som hemma och undvik stress.

Tips inför tävling:

-träna tävlingslikt. Värm upp strukturerat och rid programmet efteråt.

-förbered din/dina medhjälpare, så att alla vet sina uppgifter innan så att du kan fokusera.

– kom i god tid. Stress är inte kompatibelt med djur.

– undersök tävlingsplatsen och gå själv sträckan mellan uppvärmningsplats och tävlingsplats.

– ha en plan för din uppvärmning och pausa ofta! Spänning tröttar din häst och mjölksyran vill vi undvika. Men en lösgörande uppvärmning får musklerna syre så att mjölksyra undviks.

– lägg in något du vet hästen är bra på som skapar självförtroende och glädje.

– ha roligt och tävla mot dig själv! Analysera- vad fungerar bra med just min häst, vad gjorde jag bra? Varför?

Som jag skrev ovan, hästen är ett vanedjur. Försök göra på samma sätt och gör hästen trygg i systemet. Försök göra tävlingsmomentet till en positiv upplevelse för hästen. Större chans att den kommer prestera bättre på banan då! Sen är det bara ut och öva. Ett sista tips är att alltid tävla en klass lägre än du tränar hemma. Lycka till!